Jag tror att mänskligheten är uppdelad i två kategorier: Exhibitionister &­ voyeurer.

När jag skrev den här boken föreställde jag mig ett galleri med tavlor som hänger på väggarna. Ett rum där besökaren kan gå från duk till duk och mötas av något som väcker en tanke eller en känsla. Under skrivandet öppnar sig en annan dimension och orden som bildar meningar förde mig långt ifrån den grundkänslan som fått mig att sätta mig ner vid tangentbordet. Språket äger ju möjligheten att uppfinna sin egen verklighet och den hallucinogena stämningen som omfamnar människorna i de här texterna är något jag förvånat och tacksamt tog emot.